bäst & sämst

Bäst idag: Kollega J som föll ihop på jobbet (fick en liten stroke  & möjligen något mer, utredning pågår ff) för några veckor sedan var på jobbet och hälsade i eftermiddags. ♡ ♡ ♡ Han var lite mer dämpad än vanligt och hade gått ner en hel del (10+ kg) i vikt men var annars som vanligt. Så himla fint!! ♡ ♡ ♡ Han blir fortfarande snabbt trött och vänstersidan är inte riktigt med, vilket är lite jobbigt eftersom han är vänsterhänt (men var inget som jag tänkte på så det är nog mer att det känns mer än att det direkt syns). Han har kunna släppa kryckan han hade i början och är sjukskriven till efter nyår. Han ska få börja rehab snart, vilket han såg fram emot eftersom han vill jobba upp musklerna igen. Bästa J, vi har saknat honom - SÅ himla skönt att han är på bättringsvägen!
 
Sämst idag: Det tog över en timme (typ 75 minuter dörr till dörr) att ta mig in till jobbet idag (pga bilköer) så jag missade "frukosthänget' med kollegorna (åt frulle själv vid skrivbordet). Jag fick lunchpromenera själv (för folk kunde inte tänka sig att gå 10 minuter tidigare än vanligt, vilket jag var tvungen att göra för att hinna tillbaks till ett möte). Hann alltså inte direkt prata med någon idag. Fick dessutom akut "MÅSTE AV"- känsla på bussen hem.. (var helt yrslig och kallsvettig till slut). Varför åkte jag ens in? Äta själv kan jag göra hemma... och sitta och må dåligt på bussen när man kan vara hemma och ta det lugnt de timmarna?! Bläh.
 
 (men just det ja, jag visste ju att J skulle komma in, så det var väl eg. mest därför jag åkte in - och det var ju ändå helt värt att se att han är på benen igen  / ge honom en kram - men för att umgås med andra kollegor / gamla gruppen? Nej. Jag jobbar hemma resten av veckan...)