miniAnne och tomatsoppa ♥

Ja, imorse var det snö på marken igen när jag i travade iväg till bussen för att för andra dagen i rad (whaat) åka in till kontoret för att jobba. 
Ganska fint förvisso, men ändå.. jag var liksom lite färdig med snön.. (jaa, jag vet att det bara är januari, men när det nu inte var någon snö alls över jul och nyår så kunde det lite grann kvitta känner jag... men klart, det blir ju finare ute, det blir det). Bilden är kanske inte svinbra (tidig morgon genom bussfönster) men ja, det ÄR ju roligare än grått och lerslask. 
Hur som helst - anledningen till att jag åkte in även idag var att jag skulle på HLR-utbildning på förmiddagen. Två timmar var inbokat och jag tror vi häll på i kanske 1,40 eller så. Vi var 12 i första gruppen och alla fick en varsinn MiniAnne, dvs HLR-docka, att öva på. Eller ja, vi fick ett varsitt utbildningspaket. att öva med 
Utbildaren (som kom från Feelgood och tidigare hade jobbat som ambulanssjuksköterska) gick igenom HLR utan och med hjärtstartare, stabilt sidoläge, vad man gör vid luftvägsstopp och sådana viktigheter och vi fick öva på våra dockor och lite på varandra. Mycket bra utbildning, särskilt för mig som inte ens kan minnas när jag fick en sån genomgång sist.. Missade den vi hade på jobbet för några år sedan, så var typ i högstadiet (med klassen i simhallen med den stora dockan ni vet?) jag var med senast och det var ju ett tag sedan (eeh). Ni vet back in the day när det hette framstupa sidoläge och man skulle försöka mäta med fingrarna var man ska göra kompressionerna vid HLR.. Ja, ett tag sedan. 
Förhoppingsvis behöver jag aldrig (mer) vara med om att någon får hjärtstopp i min närhet, men OM det skulle hända så känner jag mig nu, efter dagens kurs, mig iallafall trygg(are) i att jag vet lite mer i detalj eller vad man ska säga vad som skall göras, plus att jag fått en påminnelse om att det alltid är bättre att göra någonting än att göra ingenting i såna här fall. Det visste jag ju förstås, men det skadar aldrig med en reminder - och det hjälper att få öva.
Till vänster i bild (med bananerna) - kollega J, som är så att säga huvudorsaken till att vi ville ha den här uppdateringen i hur man ska bete sig vid hjärstopp. Han är inte tillbaks på heltid, men han är tillbaks. Ett levande bevis på att rådiga / handlingskraftiga kollegor  & HLR (plus hjärtstartare) räddar liv. ★★★★★ Fint så.
 
Annars har det inte hänt så mycket. Jag lagade tomatsoppa till middag (inte bara värmde en kelda alltså utan gjorde själv) och kokade lite pasta att ha i. Det blev gott. 
till och med P vågade sig ta en portion.. eller om det var två :)