hälsorecap
Så hann det gå nästan en hel vecka sedan senaste inlägget igen. Finns liksom ingen tid och ork. Jobbar jag inte så sover jag känns det som. Eller så är jag hos doktorn. Den här veckan har jag dels fått svar på 24-timmars blodtrycksmätningen ("bra värden - fortsätt med medicinen"... eeeh, då är det ju inte bra?! målet var ju att SLIPPA medicin...ugh) och så har jag varit hos hematologen på Danderyd (dr Lotta ni vet). Jag åkte dit med tanken inte göra några ändringar i imatinibmedicineringen pga varit så himla mycket med allt annat men sen slutade det ändå efter en stunds resonerande fram och tillbaks med att vi betämde (eller jag, det var mitt val) ska prova att dra ner lite och se vad som händer. Idag äter jag ju 1 tablett på 400 mg per dag men framöver (så fort apoteket levererat) ska jag prova att köra 300 mg per dag istället. Medicinen finns bara i 400 mg och 100 mg's tabletter, så det blir ju FLER tabletter, men dosen blir ju lägre så jag får försöka fokusera på det. Provtagning ungefär var tredje månad för att se vad som händer. Vi bestämde att jag ska ta prover i början på december (för att få det avklarat innan jul), plus i början på mars (för att klara av det innan jag och P åker på semester och firar hans 40-årsdag).
Alternativen att försöka sluta helt valde vi gemensamt bort, det har jag ju provat ett par gånger förut med mindre lycket resultat.
---
Recap:
Diagnostiserad med KML, april 1995 - sjukhuset börjar söka bernmärgsdonator
Benmärgstransplanterad (strålad/cellgiftad), sep 1995 (9/22 på KML-dagen!), okänd donator
Philadelphiakromosomerna gör comeback, december 2005 - får börja äta Glivec
Läkarbesked - inga cancerceller kvar, får sluta äta Glivec - december 2006
Philadelphiakromosomerna ökar sakta men säkert, börjar med Glivec igen juni 2007
Utsättningsförsök två, mars 2011
Philadelphiakromosomerna gör comeback, juli 2011
Symptomfri, oktober 2011
---
Lite jobbigt blir det ju att äta FLER tabletter, men målet är ju ändå att äta så lite (låg dos av) medicin(erna) som möjligt och när jag nu inte verkar kunna sluta helt så är ju en längre dos ändå att föredra, särskilt när jag nu måste fortsätta med blodtrycksmedicinen. Som doktorn sa: Man vet ju faktiskt inte hur medicineringen påverkar en i längden. Kanske kan jag, om detta går bra, faktiskt få slippa Aranesp-sprutorna framöver.
Apropå blodtrycksmedicinen förresten; jag fick ju bara ett uttag/en burk utskrivet i somras (juli) när jag började med tabletterna så man skulle ju kunna tycka att om läkaren på vårdcentralen nu anser att jag ska fortsätta medicinera, skulle kunna ta en kik på om jag har uttag kvar när hon dikterar brevsvar om att jag ska fortsätta medicinera...? Men nej, det förväntas man ringa och fixa själv via sköterskemottagningen. Suck. Tur att jag hade läkartid hos dr Lotta och att hon kunde fixa receptet åt mig (hon gjorde det efter blodtryckskoll). Sen lyssnade hon på hjärtat och konstaterade att även hon kunde höra det där blåsljudet på hjärtat som jag var på ekokardiografi för (det var ju hon som hörde det först när jag var på kontroll 2015)..
Dessutom skickade hon en remiss till vårdcentralen om att de måste kolla upp min höft. Jag försökte ju boka tid själv för ett tag sedan utan resultat (alla septembertider var slut och tidsbokningen för oktober hade inte öppnat så jag hamnade på någon kölista för tidsbokning (om hon nu kom ihåg att skriva upp mig på den)) och sa att det faktiskt gör så pass ont att jag drar mig för att gå promenader just nu och att det gör ont även i viloläge (när jag sitter/ligger). Hon skrev att det måste kollas upp akut, så vi får se hur det går... om jag får någon tid innan höften kajkar ihop fullständigt. På måndag är det 20 år sedan protesen först sattes in, så det skulle vara skönt att få den röntgad för att se hur läget är. Inte för att jag drömmer om en ny höftoperation direkt, men skulle vara bra att (om det behövs) få det åtgärdat innan det går sönder:
I övrigt har jag fått mens för första gången på typ 3 månader. Hade vant mig av med det. Fick ju i samband med senaste besöket på gyn/kvinnokliniken (när jag fick byta östrogenpreparat) välja om jag vill ha mens varje månad eller var tredje. Inget jättesvårt val faktiskt (fast man måste själv hålla koll så att man äter hormontabletterna när man ska, en tablett i 14 dagar var tredje månad) men ärligt talat skulle jag kunna vänja mig av med detta helt och hållet, har varit så skönt att slippa! (men det sa doktorn är inte något alternativ just nu..). Aja, det är som det är (men måste det alltid vara nåt?!).
Nu ska jag sluta tjata om min hälsa. Hoppas ni har en fin dag. Kanske orkar jag blogga lite annat senare i dag eller imorgon.. (om jag nu har några läsare kvar).