nollsextjugotre

Igår var det onsdag och jag hade tid hos ortopeden klockan 9:30. Steg upp vid sju, gjorde mig i ordning, packade jobbdatorn och promenerade till bussterminalen vid åtta. Kvart över åtta ungefär började bussen färden mot Danderyd. Knökat med folk så klart. Urk. Strax efter nio var jag framme. Checkade in i repan (konstaterade att klockan i nummerlappsautomaten gick efter), betalade 150 spänn och följde den blå linjen till väntrummet. Fick komma in lite tidigare än planerat. Läkaren kom ut, ropade upp mitt efternamn och visade mig in i ett mottagningsrum. Han förhörde sig om sjukdomshistorik (vad som gjorts, varför, när och av vem), frågade om jag hade ont och sen fick jag ta av mig skor och byxor och promenera lite fram och tillbaks och ligga på britsen när när ha kollade styrka i resp ben och kollade hur mycket det gick att rotera benen (och hur ont det gjorde) etc. På med brallorna och skor igen och sen pratade vi en stund.

Han sa att det ser bra ut (gången) och att han inte just nu kunde upptäcka något som såg konstigt ut, men att han vill att det ska göras en datortomografi så att man ser bättre hur det ser ut. Han skulle dessutom begära in alla gamla röntgenbilder från Enköping och Uppsala så att de finns i systemet och så att han ska kunna jämföra. Han tyckte att det som har gjorts hittls var helt i linje med hur han / de (Danderyd) skulle ha behandlat (de jobbar tydligen ungefär likadant som Uppsala) och berättade (när jag frågade) att man numera tror att höftopererade kan ha samma protes i hela livet. När min sattes in (1999) uppskattade de ju att jag bara skulle kunna ha den i 10-15 år, men det har visat sig att de ofta håller längre en så. Och det fick jag ju faktiskt lite bekräftat vid senaste operationen 2010 eftersom protesen då forfarande satt bra (de fyllde ju bara på med benmassa då). Sen tvivlade jag ju ett tag här för någon månad sen när det gjorde så helvetiskt ont av och till men ändå.. kanske hade jag bara överansträngt mig? Dumt att förska träna med step-bräda kanske. 

Hur som helst; hans bedömning var att enligt vad han kunde se där och då - efter att ha sett röntgenbilderna som togs på VC och mig (höften) - så ser det just nu ok ut (och det känns ju ok nu, den där paniksmärtan jag kände ett tag är borta) MEN han ville iallafall att det ska göras en datortomografi och när den är gjord (om 1-2 månader trodde han, måste skickas remiss), ska vi prata igen. Visar tomografin något så får vi ta det då och annars tyckte han att vi ska träffas igen om 5 år och se hur det ser ut. Det känns bra! Skönt att vara "inne i rullarna" igen liksom. Får jag så där ont igen får jag ju söka så klart, men annars kallese om några år. Fick lite "doktor Gunnar" vibbar av denne doktor Olof (ni som minns ni minns) för när jag gått ut från sjukhuset och väntade på bussen mot jobbet ringde det från hemligt nummer (brukar vara sjukhuset) - och då var det han igen ("jo, vi träffades precis") som ville fråga om det var ok att vi tar datortomografiuppföljnignen via telefon istället för på sjukhuset? Så klart det är, så kul är det inte på sjukhus. :) (kändes bara lite virrigt att han behövde ringa för det, därav lite dr G). :) Jallafall. To be continued med skiktröntgen alltså...