ekokardiografi
I torsdags morse hoppade jag på pendeln och åkte hit;
Därifrån promenerade jag några minuter bort till Olivecronas väg 1 där jag hade tid för Ekokardiografi (ultraljud av hjärtat) på Aleris Fysiolab Sabbatsberg klockan 8:20. Var ju på vårdcentralen i juli och då tyckte läkaren att hon hörde blåsljud på hjärtat när hon lyssnade med stetoskopet, så hon skickade en remiss för att kolla upp. Jag tyckte ju som sagt att det hela kändes lite bekant på något vis och lyckades faktiskt hitta på bloggen (så himla bra detta med blogg när man har dåligt minne!) att jag hade blåsljud även 2015. Den gången fick jag remiss till KS men efter den undersökningen lämnades det hela utan åtgärd.
Hur som helst, denna gång var jag alltså här, på Aleris/Sabbatsberg. Var framme någon minut före åtta, anmälde mig i repan,visade leg och behövde inte betala (eftersom har har frikort). Följde det blå strecket i golvet fram till hissen, åkte en våning och väntade i trapphuset några minuter tills klockan slog åtta innan jag gick in. Fick slå mig ner i väntrummet och hann bara sitta någon minut innan jag blev uppropad. Hon ropade preciiiiiis när jag reste mig för att gå på toa, så jag fick gå och kissa innan jag gick in.(stresskiss, haha) :) Innan vi började kollade hon längd och vikt (165/61) och sen fick jag ta av mig på överkroppen och lägga mig på vänster sida (ajajaj, vänster höften mår ju inte så bra) på britsen i kanske 40 minuter medan hon (analytikern Annika) körde med en sån där ultraljudsgrej runt hjärttrakten och knappade på maskinen som den var kopplad till. Jag blev lite stessad av att se hjärtslagen på skärmen, så jag låg mest och blundade. Efter halva tiden domnade vänsterarmen så då fick jag sätta mig upp och röra lite på den för att få igång cirkulationen igen. När undersökningen var klar togs blodtryck (130/75) och sen gick analytikern ut för att visa siffrorna för läkaren och se om han ville att något skulle göras om. Det ville han tydligen för han kom in själv och 'ultraljudade' lite själv.
Tydligen är blåsjud på hjärtat i sig inget farligt, de flesta har lite och har man inga besvär i övrigt så är det oftast ingen fara. Läkaren sa att de använder sig av en skala där lindrigt är lägst och helt ok. På mig är det dock lite mer; måttligt (orsakat av någon slags läckage mellan en hjärtklaff och aorta), så han tyckte att det kunde vara värt att hålla lite koll och rekommenderade ny kontroll om 2 år. Det är ju dock inte upp till honom, utan beslutet ligger hos läkaren på vårdcentralen dit resultatet skickades, så vi får se vad de säger. Borde ju få svar om någon vecka eller så. Jag klädde på mig och promenerade tillbaks till vårdcentralen.
Lyckades precis missa en buss så jag fick vänta kanske en kvart på nästa. Ägnade tiden åt att titta på när polisen stoppade cyklister och bilister. Sen kom 515 och jag hoppade på för att åka till Haga Norra och jobbet. Google maps säger att jag var framme på jobbet 9:46. Hann installera mig på "min" plats och kolla lite mail innan det var dags för "All Hands" möte med chefen över international Sales och när mötet var klart var det ju lunch! Jag köpte dagens vegetariska och blev lite besviken. Tyckte den såg fin ut, men smaken... mja. Not my cup of tea.
Jobbade till halv sju, sen var jag tvungen att rusa för att hinna med sista bussen hem (den går 18:40). Bussresan tog längre tid än vanligt eftersom det blev något fel på bussen (oklart vad) så vi blev stående på en busshållplats i 10-15 minuter medan busschauffören felsökte med någon i luren. När jag äntligen kom hem var klockan halvåtta. Zzz.
Just det ja, jag ringde till vårdcentralen också under dagen. Lämnade person- och telefonnummer och blev uppringd på eftermiddagen. Frågade 1) om jag verkligen ska äta blodtrycksmedicin nästa vecka när jag ska göra den där 24-timmars blodtrycksmätningen (hon skulle kolla med läkaren och om jag inte hörde något fortsätter jag) och 2) vad jag ska göra med mitt höftonda. Tydligen så finns NOLL läkartider kvar i september och tidsbokningen för oktober har ännu inte öppnat, så hon sa att hon kunde sätta upp mig på väntelistan för tid i oktober eller så fick jag söka akut genom att ringa mellan 8 och 9 en dag då jag har möjlighet att komma in, så att jag, OM jag jag lyckas ringa in bland de första och får en tid, kan träffa läkare den dagen. Meeeh. Det är ju inte akut, men det gör väldigt ont av och till (och när det inte gör ont känns det "konstigt") vilket stressar mig, så jag bad henne sätta upp mig på väntelistan för oktober så får vi se. Den 30 september har jag haft protesen i 20 år (!!!), så man kan väl bara anta att den börjar sjunga på sista versen.. (det känns så iaf). Vi får se om jag får någon tid eller om jag får vänta tills den pajar så det blir akut..... ugh.