nollsextjugotre

Jag var sjukt stressad på fredagen eftersom jag hade svinmycket att avsluta på jobbet innan ledigheten, vi skulle åka tidigt på lördagen och jag inte hade packat, vi inte hade städat, jag inte visste alls vad jag skulle ta med mig etc etc -  men vi kom iväg ändå där i svinottan på morgonen och det gick bra. Det gör ju det, men jag gillar inte att inte ha koll. Jag borde ju ha stämt av tidigare när vi skulle åka (trodde / hoppades felaktigt söndag) och kanske tagit ledigt på fredagen, men det gjorde jag inte. P's mamma och hennes man dök upp hos oss vid kvart i sju på lördagen och sen tog vi gemensamt taxi ut till Arlanda.

 

Vi flög till Birmingham via Amsterdam och naturligtvis var första flighten försenad så att vi missade anslutningen som var tajt (40 minuter). Fick sitta och hänga på Schiphol några timmar. Inte hela världen naturligtvis men ändå lite surt. Telefonsamtal till chauffören som skulle hämta oss och till marinan som skulle ha stängt när vi väl anlände. När vi väl dök upp (ner) i Birmingham tog det inte lång tid att lokalisera Peter (som chauffören hette) och sen var vi på väg mot Tesco för att bunkra lite frukost och grejer inför veckan innan vi åkte vidare mot marinan. 

 

Ja, för vi skulle alltså åka kanalbåt (narrow boat) på Englands kanaler i en vecka. En alldeles "egen" 66 fot (22.117 meter) lång och 20 ton tung båthistoria att krångla fram i trånga kanaler, genom långa läskiga mörka tunnlar, under broar och upp&ner i slussar. Fyra personer "instängda" på en förvisso rätt (jätte) stor båt (men ändå) i en vecka. 

 

 

Vi utgick från Alvechurch Marina i Birmingham men eftersom vi - pga försenat flyg och viss tveksamhet att lämna marinan (fegisar, haha, vi blev lite avskräckta av längden på båten ;))  - kom i väg ganska många timmar senare än planerat, förkastade vi originalplanen om att åka liksom "runt i en ring"och bestämde oss istället för att åka åt ett håll och sen (efter halva tiden ungefär) vända och åka tillbaks samma väg. Nu vänder man ju inte en sån här båt hur som helst och var som helst, så vi var ju tvungna  att hitta dett bra ställe att vända på också, så planeringen var lite flytande (så att säga). Vi fegade lite inför slussarna så vi valde den väg som hade minst antal slussar - och åkte därför turen uppåt och mot Statford-upon-Avon.

 

 

 

Damen på marinan sa att det var ganska populärt att åka till sista vändplatsen inför Stratford, parkera båten där i närheten över dagen och sen ta bussen in till stan och kika lite, så det var vår tanke. Så blev det dock inte heller, för efter 11 slussar hittade vi en en "vändplats" där det egentligen inte gick att vända, så där vände vi - med lite hjälp av lockkeepern - och sen slussade vi tillbaks igen så att vi klarade av 22 slussar totalt (de borde förövrigt döpa stället efter sluss 12 till "The Swedish Turningpoint" tycker jag ;)).

 

 

Läskigast på resan var den långa tunneln som tog 28 minuter att puttra igenom. Den var inte upplyst och det "regnade" och var allmånt rått och äckligt där inne. Och trångt. Jäkligt trångt. Att vi sen fick möte med en lång båt där mannen som kördes kändes lite överförfriskad gjorde också sitt till. Men det gick bra (smällde rätt bra i båtarna dock).

 

Resan i sammanfattning: Vi puttrade fram i kanalerna (rätt äckligt vatten, känns som att folk bara slänger vad som helst där i, blääk), bland änder, rörhönor och hägrar, slussade, vevade upp och ner broar, drack öl/vin & käkade när vi lagt till för kvällen, både ombord på båten på ställen vi hittade längs vägen och försökte njuta av solen när den visade sig. Vädret var inte toppen, men det hade kunnat vara (ganska mycket) värre. Det regnade egentligen bara första dagarna (på lördagen när vi baxat ombord grejerna på båten och satt på lokala puben och käkade middag och så lite första resedagen (på söndagen). Ja, sen droppade det i tunnlarna, men det var ju något annat.

 

Vi kom bra överens, det blev bara osämja en gång (men då kändes det ganska mycket irriterat en ganska lång stund) och det var överlag en en trevlig resa, men jag vet inte, det känns inte som att det är något jag känner att jag nödvändigtvis vill göra om. ;) (kanske hellre med kompisar i såfall)

 

Jag har inte orkat kolla igenom alla bilderna i systemkameran ännu, men lite så här såg det ut genom linsen på mobilkameran: