jobb, hälsa & veckan som gått
Så har ännu en vecka gått och jag har i vanlig ordning mest suttit inne på (hemma)kontoret framför jobbdatorn. Ska det vara så i 20+ år till? Ugh. Någongång i början på året (minns inte om det var februari eller april) var det 20 år sedan jag började på företaget, som konsult i receptionen (långtidsuppdrag/fast entreprenad). Blev anställd i december 2001, efter att ja jobbat ca 9-11 månader i repan och sen 11 månader på service delivery. I december 2000 flyttade kontoret från Kista till Solna och det var i samband med det som jag bytte från repan till ordering (från att knappa på växelbordet till att hamra in ordrar). 20 år alltså. Jösses. Har bara haft två arbetsgivare.. Proffice (konsultfirman) och så den nuvarande. Sjukt egentligen. På Proffice var jag ambulerande konsult (med både kortare och längre uppdrag) så då fick jag ju iaf prova på lite olika ställen - och sen sommarjobbade jag 3-4 somrar på mammas jobb (hon jobbade på vaktmsteriet, jag började min "karriär" som växeltelefonist). Har knegat på varenda jäkla dag med blott några få pauser... först för leukemibehandling (1995/96) och sen för ett par höftingrepp; höftoperation1 - protes (1999) och höftoperation2 - påfyllning av benmassa (2010).
Leukemin konstaterades i april 1995 (6 april) och då var jag borta knappa 4 veckor medan det togs en massa tester, jag fick cellhämmande medicin och fick lära mig spruta interferon på mig själv. Den 3: maj var jag "back in business", på konsultuppdrag på Exportrådet (i växeln dårå). Sen jobbade jag på (med enstaka lediga dagar för att matcha mot eventuella benmärgsdonatorer), tills jag blev sjukskriven den 27 juli för att jag inte kände mig på topp, plus att det var så många turer in till Uppsala för diverse förberedande undersökningar, inför den stundande benmärgstransplantationen som (efter att de hittat en donator, yey!), som var satt till 20 september. 14 september blev jag inlagd och sen var jag ju isolerad en månad, fram till 14 oktober då jag faktisk äntligen fick gå på en kortare promenad (orkade inte så mycket) utanför sjukhusområdet. Normalt sett får man (eller fick då iaf) sedan flytta till utslussningslägenhet i närheten av sjukhuset, men eftersom vi bodde hyfsat nära (i Bålsta) så fick ajg åka HEM den 16 oktober. Lycka! Att jag sen åkte fram och tillbaks till sjukhuset (med sjukhustaxi), först varje, sedan varannan dag gjorde liksom inte så mycket när jag fick ha basen hemma (man gillar ju hemma liksom. ;)). Blev iofs inlagd en sväng i novemer igen, men bara en kortis - och sen i slutet på nov (30:e) fick Tasso (min hund) komma hem igen (pga infektionsrisken hade han tillfälligt bott hos sis och hennes familj). ♥ Firade jul hemma med mamma och Tasso.. och sen började jag jobba igen någongång i mitten på 1996 tror jag. Har slängt min almanacka från det året, så vet inte exakt..men jag vet att jag gjorde min "sociala comeback" i juni när jag var med och firade midsommar ute på landet med kompisarna.. var med bara för den sociala biten, drack ingen alkohol och blev megatrött i slutet av kvällen, men orkade iaf vara med. Såg ut så här i precis superkort (mörkt) hår (tappade ju det mesta iom behandlingarna med cellgifter) och fortfarande megasvullet kortisonfejs.. Försökte känna mig lite fin i klänning iaf..
Sen vet jag att jag skaffade nytt pass den 2 augusti, så någonstans däremellan tror jag att jag började jobba. Borta ungefär 1 +10 månader (give or take) alltså. Ganska mycket.. men det är ju inte som att jag slappade och njöt av att inte jobba direkt.. hade liksom annat att funtsa på då (men var jäkligt tacksam att jag hade hunnit skaffa ett jobb efter gymnasiet!).
Första höftoperationen (som gjordes pga att kortisonent jag fick som del av cancerbehandlingen negativt hade påverkat vänster höftkula) gjordes i september 1999 (hade ont och problem att ta mig upp efter att jag suttit pga att höftkulan inte längre var rund, utan liksom hakade fast och låste höften så att jag inte kunde ställa mig / räta upp mig ordentligt), och eftersom jag fick en ocementerad protes så får jag anta att att jag var borta åtminstone ett par månader ("ledtiden" för sjukskrivning vid höftplastik är ungefär 6 veckor till 3 månader).. vet inte exakt eftersom jag måste ha kastat just den gamla almanackan (och alla gamla Profficepapper)
För höftoperationen 2010 var jag borta 7 veckor, sen började jag jobba 50%.. (sjukskriven från 19 april, opererad 20 april, började jobba 50% 3 juni och körde så i två veckor innan jag körde på fullt igen)... Totalt sett har jag kanske varit borta från jobbet i drygt ett år totalt (eller vad blir det, har ni räknat.. 1,5?) över en 20 års period. Mer än vissa kanske och ganska mycket mindre än somliga flerbarnsföräldrar. Ja.. vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta, inlägget skulle ju egentligen bara handla om senaste veckan, men aja. Här är vi nu... för att konstatera att jag är lite jobbtrött.
Veckan började med en hyfsat lugn måndag. Tror inte jag hade kontakt med egentligen någon i teamet, jag kunde lugnt harva på med mitt. I tisdags gjorde jag min enda längre utflykt på mycket länge in mot stan. Hade nämligen tid för undersökning här;
Så strax före lunch hoppade jag på bussen mot Akalla där jag bytte till tunnelbana mot Fridhemsplan, och så promenerade jag sista pyttelilla biten. Skulle alltså på mammografi. Var lite orolig för att det skulle vara för mycket folk överallt, men på både buss och tunnelbana gick det utmärkt att hålla avstånd. På Bröstcentrum var det inte alls lika mycket folk som vanligt och man behövde inte ens interagera med receptionen eftersom man kunde checka själv in vid en maskin. Var där lite för tidigt men fick komma in nästan på en gång. Lugnt i väntrummet också.. tror de hade utökat väntrumsytan något plus att varannan stol var avspärrad (och inte alls lika mycket folk som vanligt då). Själva undersökningen gjorde SKITont denna gång. Har ju varit där två ggr tidigare och inte tyckt att det varit någon "biggie" alls, men denna gång var det inte alls särskilt kul faktiskt... vet inte om jag lyckats tima in fel tid i månaden eller vad det kan ha varit, men jag var VÄLDIGT glad när hon äntligen kände sig nöjd med bilderna (några blev lite suddiga pga var tvungen att andas..).
Var klar ca 13:15 då jag eg. hade tid och bara en kort stund efter att jag klivit ut från lokalerna ringde min telefon. Det var dr Lotta från hematologen som ringde med besked om senaste blodproverna. Hade eg. telefontid satt till 13:45, men även den gode doktorn låg lite före schemat. :) (tur jag inte stod med tuttarna i kläm när hon ringde). Hon ringde med goda nyheter (phew). Inga leukemiceller i sikte på senaste provet (heller), så jag fortsätter med 300 mg imatinib per dag OCH jag får dra ner (glesa ut) på antalet aranespsprutor, från var tredje vecka till var fjärde - woot woot. Nya prover någongång i oktober. På vägen hem sen var det lite värre att hålla avstånd till folk. Jag fick stå på tuben eftersom jag inte ville sitta för nära folk, det var typ fullt - och sen samma sak på bussen. Stod och trängdes i "dragspelet" på en buss hela vägen. Suck.
Annars har jag harvat på som vanligt med nyhetsbrev, highlight-sammanställningar, nya recognitionprogram (hitta på såna alltså.. veckans hittepå; star awards & ace awards), boka all hands möten och försöka göra ett roligt "munskyddskollage" som EMEA cheifen presentera på sin "business review" nästa vecka. Fått tjata på folk som vanligt... I torsdags hade jag 1-2-1 möte med min chef och vi hade min "mid-year-review" som man måste ha när första halvan av året gått. Fick oväntat bra feedback. Blev faktiskt lite förvånad - men glad (förstås). Nedan är vad han hade skrivit i systemet och sen sa han dessutom att jag var en av hans två go-to-personer i gruppen i början när han precis accepterat rollen som gruppchef och att han uppskattar att jag - till skillnad från några andra i gruppen (oklart vem/vilka) - är bra på att ta egna initiativ och att han inte behöver sitta som ett filter när jag kommunicerar med VP:en.. "jag känner inte att jag behöver kolla på dina grejer innan du skickar dem".. Så ja, det kändes ju bra faktiskt. Har ju känt lite oro för att han tycker att jag underpresterar eftersom vi inte jobbar samma timmar.. han ver ju inte exakt vad jag gör och när och så, men det verjar ju vara obefogad oro då.
I torsdags jobbade jag sent, pga väntade på input för en artikel som skulle in i nyhetsbrevet.. (det är inte alla som fattat att jag sitter i Sverige...) och tog ett glas bubbel när jag äntligen kunde logga ut.
Igår var jag inbokad på en kurs 20:00 - 21:00 (ja.. på en fredag), men det var en engångsgrej, så jag var med utan knot (ja, det var eg. inte själva kursen utan intron till den.. det är en "self paced" grej som vi ska testa för att se om den är värd att lansera för den större organisationen men ja... kanske inte så intressant att veta...). Introt tog bara 30 minuter så jag var klar 20:30, loggade ut och kollade sedan en stund på youtubeklipp med P och sedan (när P somnat) på Project Power (film) på Netflix (ja, han gillar ju inte att kolla på film).
Idag har vi varvat lite slappande med att göra ett ryck med bygget på övervåningen (sovrummet). Hann även med en sväng till Jula (för att byta kopplingsdosor som P köpt.. hade råkat köpa för dubbelgips, men vi kör enkel, men det gick fint att byta), Biltema (för att köpa slang att dra elkablar i) och Byggmax (för att köpa lite fler gipsskivor.. man kan ju inte lasta hur många som helst åt gången på bilen)....
ja, det var det om veckan... plus lite extra.. :)