baliresan del 10 (hejdå hyatt / hallå bkk)
Tisdagen den 17 mars vaknade jag vid 8. Försökte slumra lite till, var ff trött eftersom jag vaknat flera gånger under natten av att händerna och armarna somnat. Irriterande. Gick upp strax efter nio. Fixade till oss lite och kollade tempen (36 för båda). Gick till loungen för att inta frukost. Feberkollen där visade lite mer än vår egen; 37 någonting. Här har ni entrén:
Käkade croissant & melon och drack kaffe / juice. Frukostvyn;
...och bordet (handspriten var med ja);
Här borta hämtade man mat;
När vi kände oss klara promenerade vi tillbaks till rummet för att packa.
Ganska lummigt och fint hotellområde får man väl ändå säga (vi bodde på Grand Hyatt de sista nätterna som sagt).
Framme (vid rummet).
Packade och slappade och packade och slappade. Vid halvtolv kände vi oss klara, så då tog vi våra grejer, sa hejdå till rummet och travade mot loungen igen för att checka ut. Det gick snabbt. Vi sa att vi var ok med att rulla våra resp. väskor bort mot entrén / repan själva men bad att hon skulle ordna med en taxi bara. När vi kom dit en stund senare möttes vi med "are you 2319?" Det var vi ju (det var vårt rumsnummer alltså). Fick någon slags deal så att vi betalade 250' istället för 340' vilket ju ändå var mer än de 200' som vi betalade när vi åkte från flygplatsen till Hilton som låg lite längre bort, men vi klagade inte. Betalade direkt på hotellet och fick bilen (modell lite flottare än den andra vi åkte) framkörd på studs. Personalen lyfte in väskorna bak och vi hoppade in. Åkte en annan väg, över bron, till flygplatsen denna gång. Kom fram lite för tidigt, borde nog ha chillat på hotellet lite längre, men ni vet hur det kan vara (?) ibland vill man liksom bara påbörja resan liksom. Istället fick vi stå och vänta i en knapp timme på flygplatsen på att incheckningen skulle öppna. Lite drygt, men det gick iaf hyfsat fort när den väl öppnade iom att vi gick i businesskön (eller vad det nu heter på Thai). Gick igenom spärr, följt av större securitycheck följt av passkontroll, förbi en affär där vi för säkerhetsskull köpte munskydd (om det skulle krävas) och gick sedan raka vägen till den inte så jättecharmiga premierloungen. Inte jättemycket folk till en början, men sen fyllde det på. Ordentligt. Kändes av någon anledning inte jättefräscht (även om det säkert var det), så vi skippade att äta och drack bara cola och cappuchino.
Planets avgångstid var satt till 16:10, med boarding 15:30, så vi började röra oss ner mot gate 4 vid 15:10. Hann inte sitta därnere längen innan det var dags.
Återigen smidigt pga.. business. :) Vi satt bredvid varandra på rad 2 som hette 12 (the logic?). Handdesinfekton erbjöds vid dörren in till planet. Tackade ja så klart. Ingen plats för ryggan vid sätet så fick ha allt uppe i hatthyllan. Dåliga lurar med kasst ljud så orkade inte kolla på film. Bra plats i sätet, men inga vegetariska rätter att välja på så jag fick en ost och frukttallrik, plus bröd och efterrätt. Ingen alkohol fick serveras medan planet stod på marken, så vi började med juice och drack sen ett par glas bubbel till "maten" (och nötterna som man fick till bubblet).
P käkade någon form av fågel.. (och flygande sallad?).
Det var lite kyligt, men inga filtar och kuddar erbjöds på detta flyg; de var indragna pga COVID-19, men detta var ingen överraskning, vi hade sett anslag redan vid incheckningen. Min poncho låg uppe i bagagehyllan i ryggan och jag orkade inte hämta ner den, så det var bara att bita ihop (är man lat får man frysa som det gamla talesättet går..). Det erbjöds heller inga varma handdukar för uppfräschning på detta flyg, bara en engångssservett. Helt ok. Blir ändå alltid så jäkla torr av de där handdukarna. Vi åkte en timme tillbaks i tiden och landade på Bangkoks flygplats strax efter 19; helt enligt plan. Vi gick av och promenerade bor till transit och gick gå igenom securitycheck trots att vi inte hade boardingpass än. Det räckte med att P visade att vi hade bokade flyg i SAS-appen. Gick bort mot East, och Thai's transitdiskar bara för att finna att killen där inte kunde hjälpa oss med boardingpass. Vi var tvungna att prata med Swisspersonalen sa han - och de skulle inte anlända förrän ca 10 nästa dag, alltså 14 timmar senare. Eeeh. Ja, tanken var ju eg att vi skulle ha åkt till ett hotell i Bangkok nu, men vi hade ju bestämt oss för att vaska den natten eftersom vi ville stanna airside för att på någotvis säkerställa att vi faktiskt skulle kunna ta oss hem. Ingen self-checkin fanns heller tillgänglig, dessa var enligt uppgift belägna utanför immigrations (dit vi inte ville gå). Hade säkert inte varit något problem att varken åka till hotelelt eller gå ut för att gå in igen, men coronavirus kan göra en nojjig har vi ju redan fastställt sedan tidigare. Jaja. Något var vi ju tvungna att hitta på, så vi travade bort till Thailoungen för att se om vi kunde få vänta där trots att vi inte hade boardingkort. Icke sa damen i repan. MEN, vi kunde få låna wifi, och med detta kunde P checka in oss via SAS-Appen så att vi kunde få elektroniska pass vilka ju faktiskt gav oss tillträde till lougen. Tjoho! Hängde i vänstra (bar)delen av den stora loungen i flera timmar. Drack vatten och kaffe och käkade småpajer och senare även vårrullar (jag) och pasta (P).
När vi började sega till och hade lite träsmak i baken var det ju fortfarande typ 1000 timmar kvar av väntan så vi bestämde oss för att testa Turkishloungen istället. Gick från D4 till D8 där den ligger. Ganska stökigt och högljutt där.
Eller ja, det var ETT gång på 5-6 män som stökade och lät. Suck. P var och kikade om det fanns plats i den tysta delen men det var knökat så vi satt en stund med våra noice-cancel lurar på och lyssnade på musik... (sliten)
Hann dock inte sitta så länge innan vi tog gemensamt beslut att försöka leta upp transithotellet som är beläget på flygplatsen. Var ganska svårt att hitta, dåligt skyltat och dåliga instruktioner från de vi frågade men till slut hittade vi fram. Vi hade läst (bland recensionerna som finns online) att det var dyrt och att personalen inte var särskilt trevlig och det stämde VERKLIGEN. Dyrt som satan, obekväma sängar, lyhört OCH man kände sig allt annat än välkommen, men vi lyckades iallafall knipa några timmars sömn och det var ju ändå själva idén..
Mm..alltid charmigt med såna här listor.
På såna här hotell betalar man per timme, och vi betalade för 6 timmar, men fick bara stanna i 5. Men mer om det i nästa inlägg...