nollsextjugotre

Apropå promenader så lurade vi (P) med oss P's pappa ut på en promenad förra lördagen (andra Jan). Tanken var ju att vi skulle ha promenerat tillsammans på julafton (istället för att fira jul liksom), men då hade S städat bakom soffan och fått typ ryggskott (eller iallafall ont), så då ställde han in, men nu lyckades få med honom ut. Han var fortfarande lite stel men vi var iallafall ute över en timme (1,15). "Vad skönt att höra någon annans röst än sin egen" sa han när vi möttes. 💔 Ja, det blir väl ensamt när man är pensionär och bor ensam och det är coronatider... Efter promenaden lurade han med oss över på en fika också.. han var inte riktigt redo att skiljas åt. Så ja, vi fikade också (men tackar ju inte nej till bulle!) innan vi promenerade hemåt igen; P med en kasse i handen. Vi fick nämligen med oss både det ena och det andra från S; bland annat ett gammalt 1000-bitars pussel som han grävde fram ur gömmorna. Perfekt när vi precis lagt klart de pussel vi har hemma (som vi inte tidigare lagt.. sen har vi ju ett gäng man kan lägga igen förstås). P kände igen detta som ett pussel som de lagt när han var liten. Känns som att det är rätt svårt, men ja, vi har börjat lägga det nu iallafall, får se hur lång tid det tar... (särskilt nu när vi börjat jobba igen, men det får ta den tid det tar). Inte ofta man börjar lägga ett pussel och känner "jag börjar med gräset, det ser lättast ut..".. heh.